Vill du bli kompis med dina kunder?
Följ våra utskick!
Att inte kunna visa människor i kommunikation har vissa konsekvenser. Vi vet att människor vill se människor. Det finns mängder av forskning som visar hur vår uppmärksamhet dras till ansikten, och att sannolikheten att du gillar ett varumärke är större om du kan få en personlig relation till det. När du möts av ett ansikte som du kan relatera till, och som du dessutom tycker om, är chansen större att du får en bra relation till ett varumärke.
Under de här åren har vi sett hur företag, myndigheter och organisationer som poppar upp i våra flöden har hanterat domen på olika sätt. Vissa har med hjälp av sina jurister tagit fram avtal som de bedömt varit tillräckligt solida för att våga använda ansikten trots alls. Andra har valt att helt undvika människor i sin kommunikation. Sedan Schrems II föll har vi gjort lösningar på hela skalan, beroende på våra uppdragsgivares önskemål.
Men faktum är att det är svårt att ha ryggen helt fri, oavsett försiktighetsnivå. Så länge vi annonserar på sociala medier så kommer vi aldrig vara 100 % Schrems II-säkra. Det är den hårda sanningen. Men att välja bort sociala medier som kommunikationsyta är inte heller ett alternativ, med tanke på vilka möjligheter vi har att nå ut och nå rätt där. Det vi kan göra är att ha med Schrems II-perspektivet redan från start i varje kreativ process. Då kan vi åtminstone eliminera risker genom att hitta smarta vägar runt att visa ansikten eller andra identifierbara detaljer i bild.
Här är några exempel på kommunikation vi gjort för sociala medier senaste åren.
Lokaler som är helt fria från människor kan lätt kännas ödsliga och oinspirerande. I ett antal presentationsfilmer för Stockholms stads gymnasieskolor lät vi därför elever befolka lokalerna, men utan att visa deras ansikten. Istället för att fokusera på personerna i sig fokuserade vi på deras aktiviteter och samspel, för att på så sätt skapa en känsla för stämningen på skolan.
Här hittar du en av filmerna i projektet.
I det här exemplet skapade vi våra egna, illustrerade människor och ritade fram dem i en fysisk miljö. På så sätt kunde vi dramatisera berättelsen och göra den personlig, utan en enda riktig person i bild.
Här kan du se ett exempel från kampanjen.
Med den här kampanjen ville Stockholms stad locka fler att söka sig till läraryrket. Här har vi faktiskt låtit människor spela olika karaktärer, men utan att visa deras ansikten i sin helhet. Istället låter vi detaljer och attribut bära berättelsen framåt.
Här hittar du en av filmerna.
Här är ett exempel på hur du kan gå runt problemet totalt genom att helt stryka allt vad människor och miljöer heter. I den här kampanjen för Spelinspektionen valde vi ett grafiskt manér med korta, slagkraftiga textbudskap. Istället för att visa riktiga situationer låter vi bilderna skapas i mottagarens huvud.
Schrems II är en utmaning, men som tur är så gillar ju vi utmaningar. Hur kommunikation i sociala medier kommer se ut i framtiden vet vi inte. Kanske kommer nya avtal tas fram som tillåter oss gå tillbaka till hur det var förut. Kanske kommer vårt behov av mänsklig kontakt minska, och därför även antalet ansikten i flödet. Kanske kommer vi börja skapa fiktiva, animerade människor som är så pass verklighetstrogna att vi ändå kan skapa den där mänskliga kontakten. Framtiden får utvisa.
Vill du ha hjälp att ta fram Schrems II-anpassat innehåll till dina sociala medier? Boka in ett möte med oss!
Vi sparar information om ditt besök i cookies. Läs vår policy här →