Vill du bli kompis med dina kunder?
Följ våra utskick!
För tolv år sedan spelade jag i ett popband. Ja precis, tolv år sedan. Jag benämns nog som en praktikant av det äldre gardet, men det är en titel jag bär med stolthet. Hur som helst. Postiljonen kallade vi oss, och bestod av tre unga vuxna som skrev, producerade och släppte två album som tog oss på en turné genom Sverige, Europa och världen. Det var en fantastisk tid. Lärorik. Och mitt första möte med att dagligen arbeta med den kreativa processen – men också otroligt prövande. Inte bara för att vi ständigt jonglerade bristande ekonomi, sömn och rutin, utan för samarbetet med andra kreatörer kändes för mig ibland… klurigt.
Det största hindret? Det lilla egot.
För när jag, 20 år gammal, skapade något med mina egna händer, blev det mer än bara en låt eller en idé. Det blev ju mitt. Och när mitt ego satt så nära skapelsen var självdistansen i ett annat rum. Min naivitet blev facit, och alla förändringsförslag, varje ifrågasättande – det blev personligt. För, det var inte bara låten som dömdes, det var ju jag.
En typisk scen från replokalen: – Vi måste höja basen i refrängen! – Det behövs väl inte? – Eh, jo, det gör det visst!
Plötsligt handlade det inte längre om basens volym, det handlade om vem som fick rätt. Låten? Den glömdes väl bort. Lilla ego.
Men här är lärdomen som kom med tiden: Stolthet är kreativitetens största fiende. När den tar över, förlorar slutprodukten varje gång. Det är ett upprepande, barnsligt maktspel som jag ser alldeles för ofta inom kreativa branscher. Vi måste bli bättre på att släppa våra sargar. Släppa våra poänglösa idéer. Släppa våra darlings och släppa in självdistansen.
Idag använder jag självdistansen som mitt främsta verktyg som kreatör. (Men det påståendet i sig kanske egentligen motbevisar det? Äh.) Självdistansen hjälper mig att skilja mellan min idé och mig. Alla idéer i rummet är allas idéer. Min och din idé existerar inte. Det betyder inte att vi inte ska tillåta oss att skjuta iväg till synes galna idéer i full naivitet och “egotrippande”, det är väl ur den energin som de mest banbrytande idéerna växt fram? Men kanske är det inte ett ”antingen eller”. Kanske är självdistansen och egot två sidor av samma mynt – båda lika viktiga för att skapa något som verkligen berör.
Vill du utveckla din kreativitet och förbättra dina skapandeprocesser? Hör av dig till oss!
Vi sparar information om ditt besök i cookies. Läs vår policy här →
