23/05/2024

3 min

Vad är kreativitet?

Och vad är dess största fiende? Välkommen in i huvudet på en ung, mänsklig, blivande copywriter och följ med i hans resonemang kring vad kreativitet är, hur den föds, hur den dör och vad som hotar den.

Är kreativitet inte att tänka?

För ett par månader sedan såg jag en video där en man sa ”creativity is not thinking”. Det låter ganska motsägelsefullt vid första anblick men jag tycker ändå att det ligger någonting i det. Visst kommer de bästa kreativa tankarna när du minst anar det, när du inte försöker komma på någonting. Han sa också att kreativitet inte kommer från hjärnan utan att det kommer från hjärtat. Att det skjuts ut plötsligt, och att konsten är att fånga den tanken. För mig fungerar den kreativa processen ungefär såhär också. Däremot är jag inte säker på att jag skulle gå så långt som att säga att kreativitet inte är att tänka. Bara för att du inte aktivt sitter och funderar betyder inte det att du inte tänker. För om du inte tänker finns du ju inte, om vi utgår från Descartes. Kreativitet är bara ett annat sätt att tänka på, som inte är logiskt eller rationellt, det bara händer.

Går det att vara fri inom en ram?

Kreativitet inom reklam då? Kreativitet inom en ram, utifrån en instruktion? I skolan pratar vi mycket om att det ska vara lustdrivet, men jag har ibland svårt att hitta det. Jag har aldrig riktigt funderat på vad det är som orsakar det. De gånger jag har känt att det har varit som absolut roligast är när jag i första hand tänkt på vad som hade varit roligt för mig och i andra hand på vad som faktiskt hade fungerat på riktigt. Tänker jag tvärtom dör min kreativa glöd. För att jag ska motiveras av ett uppdrag måste jag bemötas med illusionen av att jag har plats att leka lite fritt. Målet är givetvis att jag lyckas komma på något som både är roligt för mig och som hade fungerat på riktigt. Men det är svårt när man är så tramsig.

Vad händer om kreativiteten dör?

Något som jag tycker är särskilt kreativitetsdödande i min kontext är när jag tvingas sitta med en uppgift för länge. Så fort jag känner att jag inte är produktiv längre behöver jag sluta och göra någonting annat. Problemet är att jag inte alltid har möjlighet att göra det. I de flesta situationer vore det otrevligt av mig att bara dra. Så jag gör aldrig det. Istället brukar jag bolla med någon annan, gärna någon som inte känner till projektet. Det kan fungera som en kreativ nystart och kan göra att jag kommer ur det diket jag kört ner i och upp på vägen igen.

Vad är min största fiende som kreatör?

På tal om kreativitetsdödande, AI diskuteras idag och framför allt hur det kan ta över vissa yrken, däribland copywriting. Jag är inte så orolig dock. Naivt tycker du, men jag tror faktiskt inte att AIs kreativa förmåga kommer att överträffa människans. Jag tror att ödet för AIproducerade saker är detsamma som plastväxter och labbodlade diamanter; de ser ut och verkar lika bra, men det kommer aldrig vara det riktiga. Och ja, det kanske inte kommer märkas, det kanske inte kommer att spela någon roll för de flesta, men min förhoppning är att det fortfarande kommer att finnas några få som värderar det naturliga och det riktiga över det fabricerade.

AIs dystra öde

AI är och kommer förbli ett verktyg som vi människor använder för att skapa och uttrycka oss. Om tio år kommer ChatGPT säkert ha störst oeuvre i världshistorien men ingen kommer att minnas något den skrivit. Den kommer ha monopol på tråkiga texter. Den kommer skriva allting som vi människor tycker är slöseri med tid att skriva själva. Midjourney kanske blir ett lika självklart verktyg för målaren som penseln, det återstår att se, men en sak är säker. Det är ingen som påstår att penseln målar eller att pennan skriver. Oavsett hur många verktyg det är i ledet står människan alltid längst bak. Hur mycket en AI än lär sig kommer den alltid ha lärt sig det från oss. 

Men vad vet jag egentligen. Min hjärna är ju inte ens fullt utvecklad än. 

 

Har du några funderingar kring AI och kreativitet, hör av dig till oss!

Kontakta oss